Dyrköpta läxor i förändring

Att människor reagerar i förändring är väl känt. Att människor reagerar olika i förändring är också väl känt. Att som ledare ta med det i beräkningen är smart.

För några år sedan ledde jag ett par dagars ledarutveckling för ett gäng bankchefer. Temat var förändring och ledarskap i förändring. Vi pratade bland annat om hur människor regerar olika i förändring, en de fundamentala kompetenser i förändringsledarskap som vi var där för att träna. En deltagare reste sig plötsligt upp och bad om att få berätta om en erfarenhet. Det här är hans story:

”Jag hade precis tagit över ett nytt kontor, och var alltså det här kontorets nya chef. Bankkontoret låg i en byggnad som skulle rivas, och att det skulle rivas var något som alla medarbetare hade känt till i flera år. Alla visste att en flytt var nära förestående - det var bara ett problem: de hade inget nytt kontor att flytta till. 

När jag fick höra det tänkte jag att det här måste jag ju ta tag i. Så jag fick tag i en mäklare och började leta nytt kontor. Jag måste verkligen haft tur, för ganska snart hittade jag en helt perfekt lokal, lagom stor, helt nybyggd och inte långt från där den gamla låg. Och hyran rymdes helt klart i budget. Jag slog till och signerade kontraktet. 

Kommande fredag köpte jag champagne och kände mig otroligt förväntansfull. Jag hade höjt förväntningarna på kontoret genom att kalla till ett fredagsmöte - det hade vi aldrig annars - och kallelsen var kanske lite mer av den festliga sorten. Strax efter klockan tre samlades vi alla, och med rätt stor portion högtidlighet klingade jag i glaset. Med allas uppmärksamhet riktad mot mig höll jag stolt upp det signerade kontraktet, och utbrast ”Vårt nya kontor!”

Det blev helt tyst. Jag möttes av oförstående, stirrande blickar. Jag hörde till min förfäran att någon började gråta. I det ögonblicket förstod jag. Polletten ramlade ner. Jag insåg mitt misstag. Där jag såg mig själv som en hjälte som löste vårt gemensamma problem, kände sig de andra överkörda och förbisedda. Det var bara att korka igen den där champagnen, riva kontraktet och börja om.”

Jag är otrolig tacksam för öppenheten den här ledaren visade mig och sina kolleger genom att dela med sig av sitt misstag. Sitt nederlag. Sin dyrköpta läxa. Det här är en story som jag sen dess brukar berätta när jag tränar ledare i förändringsledarskap. Jag tycker den perfekt illustrerar att HUR jag agerar som ledare är viktigare än VAD jag gör. Vikten av att involvera, och att aldrig underskatta hur en förändring kan påverka människor. Eller vad som faktiskt innebär en stor förändring.